tankar och antecknat

Jag har lämnat böcker uppslagna på köksbordet som egentligen borde läsas ut och tänkas över. Men de stakar sig i tankarna och jag läser samma ord om och om, fastnar, blir ritual. Ett mantra. Läs. Om. Nu.

 

Texter kan endast bli skrivna i Times New Roman.

 

Teckenstorlek: 12

 

Radavstånd: 1,5 (fast egentligen vill jag inte ha något radavstånd, vill att texterna ska flyta ihop och blandas som vågor, salt och sandkorn, swoosh, swoosh)

 

Och jag har slutat lyssna på musik. För all elektronik omkring mig vägrar fungera, kapitulerar och gömmer sig i sönderhet. Låtarna som jag hittar gömda betyder ingenting för mig. Det finns inga minnen kopplade till någonting.

 

Och jag fryser ständigt om mina fötter. Om mina händer. Om mina lungor. Om mina ögon.

Och jag vill skriva (Times New Roman, teckenstorlek 12, radavstånd 1,5 eller inget) men får kramp i mina händer.

 

På tjugofyra timmar kan jag göra mig liten och helt enkelt bli ensam. Är inuti, både mig själv, inne i tankarna. Inne i böckerna som jag lämnar.

 

”Vår kärlek kan välta hus” Monika Fagerholm skriver (jag måste dock påpeka att hus är jävligt stabila).

 

Ibland droppar mina tankar som tårar, vatten, blod. Men ibland koagulerar de och jag kan inte tänka på något i flera dygn. Man måste hitta sin plats, där tankarna är flygplan som kan flyga. Eller fåglar. En fågelunge.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0