10

Det är så mycket jag inte vet eller förstår mig på.
Jag funderar på vem jag är och om jag faktiskt mår bra. Jag tror inte det, jag tror jag är ledsen väldigt mycket och ganska ofta. Jag vet inte varför jag så ofta har en klump i magen som vrider runt och gör ont. Att den existerar gör ont och dess tyngd gör ont.
 
Jag förstår inte varför jag alltid lyckas ge ett sken av att må så bra när jag faktiskt är så ledsen. Det är inte riktigt att sätta på sig en mask och agera utan snarare ett instinktivt beteende som ligger i grund för en känsla av självförsvar; att jag måste försvara mig mot omvärlden. Jag vet inte varför
 
Jag har så svårt att formulera mina känslor de är som om de är inlåsta i den där oformbara klumpen i min mage och jag vet att det är lättare att skratta än att falla isär så jag faller isär när jag är ensam istället. Det är okej då.
 
Jag vill inte vara ledsen men jag vet inte riktigt hur man blir glad. Detta låter så deprimerande och sorgligt. Men det är så bokstavligt talat as well.
 
Tror att man kanske inte alltid ska skriva allt bakom fina formuleringar, ibland är det kanske lättast att skriva allt rakt upp och ner även fast det låter lite mer sorgset. Och kanske blir man faktiskt lite lättare när man skrivit ner det. 
 
Så detta är väl mest för mig än för någon annan, kanske inget att lägga tyngd vid. Jag vet inte, jag är splittrad.
 

RSS 2.0